Tom Cullberg

Utställningens titel återfinns på en av bokryggarna i Cullbergs verk The Small Garden /Fields of Joy. Den är hämtad från Daniel Kehlmanns roman Världens mått, som skildrar två vetenskapsmäns försök att under 1700-talet kartlägga världen. Med sina många målade komponenter – pannåer som föreställer skivomslag, landskap och byggnader – samt skulpterade träobjekt i form av allt från små figurer till cigarettaskar, bilar och bokryggar, väcker Cullbergs verk frågor om hur en tid, en plats, ett liv kan mätas. Verken talar till avståndet mellan människor, platser och ting, vilket fysiskt manifesteras på hyllorna – men i samma stund som avstånden mäts, suddas de också ut. Trots att verken existerar i nuet, refererar de till ett förflutet som både rymmer längtan och stillhet. De fungerar som tidskapslar över platser (kända och okända), referenser (ibland påhittade) till musik, litteratur och populärkultur, och lämningar från en analog era. I kontrasterna och mötena i och mellan komponenterna uppstår nya samband och igenkännande för betraktaren att upptäcka och kanske spinna vidare på. Utställningen undersöker avstånd i både tid och rum, och genom associationer – vårt ständiga försök att förstå världen.

English version

Found on a spine of one of the ‘books’, the exhibition title is borrowed from the novel by Daniel Kehlmann, which re-imagines the lives of two 18th century scientists seeking creative ways to take the world’s measure. With its numerous painted components—panels depicting books, album covers, landscapes and buildings, alongside sculpted wooden objects from tiny figures to cigarette boxes to cars—Cullberg’s work, too, evokes questions around the measurement of a time, a place, a life. Speaking to the distance between people, places and things, physically manifested on the shelves, the work also takes measure of that distance and in so doing, erases it. Existing in the present, it also references a past brimming both with yearning and stillness. A time capsule of places (known and unknown), references (sometimes made up) to music and literature and popular culture, and relics of an analogue era, it is in the juxtaposition of the pieces that connections emerge, reaching out to the viewer and asking, how did we get here and where will we go?

/Lee Middleton