Madeleine Aleman i Undying. Foto: Giulia Cairone

Madeleine Aleman, Parasto Backman och Lilian Steiner

  • 22 aug – 12 sep
  • Stora galleriet

Undying

English version below (scroll down)

Öppettider: ons, fre, lörd kl. 12-16, tors kl. 12-18. Obs! Konstnärssamtal 27/8 kl. 18-19
Vernissage: 22/8 kl. 13-16
Curator: Ashik Zaman (konstnärlig ledare SKF) och Yuvinka Medina (konstnärlig ledare Gävle konstcentrum)

Konstnärssamtal med Madeleine Aleman, Parasto Backman och Lilian Steiner, modererat av curatorerna Ashik Zaman och Yuvinka Medina äger rum torsdag 27/8, kl. 18-19.

Undying tar sin utgångspunkt i människans återkommande försök att upprätthålla relationer till det som inte längre är närvarande: de döda, förlorade språk, kroppsliga minnen, och förnimmelser som undflyr det rationella. Relationerna som undersöks i utställningen sträcker sig från möten med förfäder och avlidna till språk, rörelser och erfarenheter som fortsätter att forma nuet. Utställningen kretsar kring det som fortsätter verka trots död, separation och förlust – relationer, kunskap, begär och bilder som lever vidare och återkommer i nya former.

I arbetet med utställningen har frågor väckts kring hur konst kan ge form åt sådant som är svårt att definiera, verifiera eller förklara. Snarare än att söka svar rör sig konstnärerna i ett fält där olika verklighetsnivåer kan samexistera. Här blir skapandet ett sätt att lyssna, minnas, återkalla och vårda det som annars riskerar att gå förlorat. Konsten framträder därmed inte som representation, utan som en praktik genom vilken relationer kan upprätthållas, förhandlas och omformas.

Hos Madeleine Aleman tar arbetena form genom inre resor där möten med gestalter bortom den omedelbara synliga världen fungerar som drivkraft för bildskapandet. Oavsett uttryck är hennes praktik förankrad i aktiv imagination, en metod utvecklad av psykoanalytikern Carl Gustav Jung för att försätta sig i ett hypnagogt tillstånd mellan vakenhet och dröm. Alemans livslånga intresse för djuppsykologi och esoterik har också nattdrömmar och divination genom det kinesiska oraklet I Ching som viktiga inspirationskällor.

Till Undying har hon arbetat koncentrerat kring sin morfar Jack Hårdstedt samt konstnärerna Gösta Adrian-Nilsson och Nils Dardel. Med deras andar har hon fört samtal om konstnärskap, queerhet, och andligt sökande. Verken har tillkommit direkt efter dessa sessioner, då hon intuitivt låter den energi som uppstått i mötet med dessa gestalter ta visuell form, antingen med tusch på papper eller med olja på duk. Hos Aleman blir bildskapandet ett sätt att synliggöra förbindelser som sträcker sig bortom den synliga världen och översätta inre möten till bilder.

Parasto Backman arbetar med språk och arv som material för att undersöka migration, minne och förlust. Hennes arbete i Undying, som hon beskriver som en lek med det diasporiska språket, kretsar kring Nastaliq, en historisk iransk kalligrafiform som för Backman blivit ett sätt att närma sig språk, kulturarv och kunskapstraditioner som riskerar att gå förlorade. Det konstnärliga arbetet tog form efter förlusten av hennes far och har vuxit fram som ett sätt att bearbeta sorg genom skrift, gest och kroppslig erfarenhet.

Med utgångspunkt i denna tradition utvecklar Backman ett eget visuellt och kroppsligt språk där skriftens linjer gradvis frigörs från sitt ursprungliga sammanhang. Genom förskjutningar, upprepningar och rörelse omformas de till uttryck som bär spår av både arv och förlust. Hennes arbete rör sig mellan språkets materiella och kroppsliga dimensioner och undersöker hur betydelser förändras när de förflyttas mellan generationer, geografier och kulturella sammanhang. Hos Backman fungerar språk och rörelse redskap för att bearbeta förlust och upprätthålla band mellan tider, platser och generationer.

Hos Lilian Steiner, vars konst tar sin utgångspunkt i rörelse och koreografi, framträder den dansande kroppen som ett arkiv för minne och transformation. Svetten blir här ett av kroppens mest direkta avtryck av arbete, disciplin och hängivenhet. Genom detta spår utforskar Steiner hur dansens kunskap kan leva vidare bortom det flyktiga ögonblicket.

Med referens till kinesiska traditioner, där pappersrepresentationer av föremål bränns som gåvor till avlidna anhöriga och förfäder, intresserar sig Steiner för möjligheten att överföra något mellan olika tillstånd av existens. Hon föreställer sig hur den unika rikedom av dans som hon tillägnat sig under detta liv skulle kunna följa med in i ett kommande. I hennes arbete riktas uppmärksamheten därmed inte mot det förflutna, utan mot frågan om vad som kan bestå, föras vidare och omformas över tid.

Kroppen blir därmed både bärare av ackumulerad kunskap och ett rituellt medium där arbete, närvaro och förgänglighet omvandlas till något som kan fortsätta existera även efter livet självt.

Gemensamt för de tre konstnärerna är en förståelse av konsten som ett rum där olika tidslager, verkligheter och former av vetande kan mötas. Den konstnärliga processen blir ett sätt att ge form åt sådant som annars riskerar att förbli undanglidande: visioner, sorg, kroppslig kunskap, minnen och förlust.

Utställningen rör sig därför inte mellan tro och vetande i någon enkel mening, utan kring människors återkommande behov av att upprätthålla relationer till det som ligger bortom det omedelbart synliga. Här framträder konsten som en plats där minnen, relationer och erfarenheter kan hållas levande, omförhandlas och delas med andra.

Undying visas i två versioner, på Konstnärshuset i Stockholm och på Gävle Konstcentrum. Verken förflyttas och omförhandlas mellan platserna, vilket gör själva utställningsformatet till en del av dess tematik. Genom förflyttningen mellan platserna fortsätter verken att träda in i nya relationer. Utställningen blir därmed inte bara en plats för undersökning, utan också ett uttryck för undying – en process av förflyttning, omförhandling och fortsatt tillblivelse.

Yuvinka Medina & Ashik Zaman,
Curatorer för Undying

SKF/Konstnärshuset har stöd från Kulturrådet och Stockholms stad. Under våren 2026 uppgraderades belysningen i Stora galleriet tack vare bidrag från Stockholms stad.

Lilian Steiner medverkar, utöver i denna grupputställning, även som koreograf i ett artist-in-residence-program och framför under 2026 tre koreografiska verk på SKF/Konstnärshuset, varav det första visades i samarbete med den femte upplagan av dansfestivalen STHLM Dans

//English version:

Opening hours:
Wed, Fri, Sat 12–4 pm; Thu 12–6 pm. Please note: Artist talk on 27/8, 6–7 pm.

Opening reception: 22/8, 1–4 pm
Curators: Ashik Zaman (Artistic Director, SKF) and Yuvinka Medina (Artistic Director, Gävle Konstcentrum)

An artist talk with Madeleine Aleman, Parasto Backman and Lilian Steiner, moderated by curators Ashik Zaman and Yuvinka Medina, will take place on Thursday 27 August, 6–7 pm.

Undying revolves around how art can attempt to give form to that which is difficult to define, verify, or explain through rational means. Undying departs from the human desire to establish and sustain connections with what is no longer present: the dead, lost languages and forms of communication, bodily memories and accumulated physical experiences that are fleeting, and sensations that elude rational understanding.

In the making of the exhibition, questions around how art can give form to that which is difficult to define, verify, or explain, have been a focal point. Making becomes a way of listening, remembering, recalling, and tending to what might otherwise be lost. As such art emerges not as representation, but as a practice through which connections can be sustained, negotiated, and transformed.

In Madeleine Aleman’s practice, the works begin taking shape through inner journeys, where encounters with figures beyond the tangible visible world become a driving force for image-making. Whatever form they take, her practice is rooted in active imagination, a method developed by psychoanalyst Carl Gustav Jung as a way of entering a hypnagogic state between wakefulness and dreaming. Aleman’s lifelong interest in Depth psychology and esotericism also draw on night dreams and divination through the Chinese oracle I Ching as important sources of inspiration.

For Undying, she has worked in close dialogue with her grandfather, Jack Hårdstedt, as well as the artists Gösta Adrian-Nilsson and Nils Dardel. Through encounters with their spirits, she has engaged in conversations about artistic practice, queerness, and spiritual search. The works have been made directly after these sessions, when she intuitively allows the energy generated through these encounters to take visual form, either in ink on paper or oil on canvas. For Aleman, image-making becomes a way of making visible connections that extend beyond the visible world, translating inner encounters into images.

Parasto Backman takes interest in language and inheritance as notions through which to explore migration, memory, and loss. Her work in Undying, which she describes as a play with diasporic language, departs from Nastaliq, a historic Iranian form of calligraphy that has become, for Backman, a way of approaching languages, cultural heritage, and traditions and knowledge at risk of being lost. The work emerged following the death of her father and has developed as a way of processing grief through writing, gesture, and embodied experience.

Drawing on this tradition, Backman develops a visual and bodily language of her own, in which the lines of writing gradually loosen themselves from their original context. Through shifts, repetitions, and movement, they are transformed into expressions that carry traces of both inheritance and loss. Her work moves between the material and embodied dimensions of language, exploring how meanings change as they are carried across generations, geographies, and cultural contexts. For Backman, language and movement become tools for working through sustaining connections across time, place, and generations.

In Lilian Steiner’s work, which emerges from movement and choreography, the dancing body appears as an archive of memory and transformation. Through sweat—the body’s most direct trace of labour, repetition, and dedication—she explores how the experiences of dance can be preserved beyond the fleeting moment. Referencing Chinese traditions in which paper representations of objects, such as ”joss paper,” are burned to send gifts to deceased relatives and ancestors, Steiner imagines how, as a dancer, she might gift herself in her next life, the unique wealth of dance she has acquired in this one. In her work the body becomes both a carrier of accumulated knowledge and a ritual medium through which labour, presence, and transience are transformed into something that can continue to exist beyond life itself.

Undying is presented in two versions, at Konstnärshuset in Stockholm and at Gävle Konstcentrum. The works move between and are reconfigured in response to the two distinct locations, making the exhibition format itself part of the exhibition’s thematic approach to continuation and transformation.

In addition to her participation in this group exhibition, Lilian Steiner is SKF/Konstnärshuset’s artist-in-residence 2026, presenting three choreographic works at SKF/Konstnärshuset throughout the year. The first was presented in collaboration with the fifth edition of the dance festival STHLM Dans.