Daga Wennerström

Krafter i rum

Öppettider: ons, fre, lörd kl. 12-16, tors kl. 12-18.
Vernissage: 21/11 kl. 13-16

English version below (scroll down)

Krafter i rum
Jag målar slangar och lådor och något däremellan.

På 80-talet skulle jag göra en elefant som inte blev någon elefant då rummet pockade på att bli figurer. Väggar och golv höll sig ej på plats utan skapade kropp i rummet. Detta var mycket smärtsamt och under åren har detta legat som något olöst fenomen.

Perioder har jag flytt till att måla begripliga saker som landskap och stadsbilder.

Men denna gång  (äntligen) har jag gått ”all in” och bejakat mina rumsbryderier och slangat på utan förbehåll.

Vad det är låter sig icke entydigt beskrivas men det finns något pareidoliskt i det. Pareidoli är hjärnans benägenhet att tolka flertydiga former som bekanta figurer – och då allra helst som ansikten.

Kanske är det barndomens hästar som hälsar på från en annan värld. Någon skulle kalla den andevärlden själv kallar jag den fantasivärlden. Hur som helst något existerande som inte går att nå.

Eller som min kära far sa när jag var i tonåren ”Daga har ett inre liv”.

Självporträtt ackompanjerar det hela och även några objekt från modellinstallationerna som målats av. Att ha en tredimensionell förebild hjälper mig att ge målningarna en tredimensionell karaktär även ifall jag kanske inte behållit allt jag sett.

Daga Wennerström

English version:
Opening hours: Wed, Fri, Sat 2–4 PM, Thu 12–6PM.
Opening reception: November 21,1–4 PM

Forces in Rooms
I paint flex ducts and boxes and something in between.

In the 80s I was going to make an elephant that never became an elephant because the room insisted on becoming figures. Walls and floors refused to stay in place but instead created bodies in the room. This was very painful and over the years this has remained an unresolved phenomenon.

At times I have fled to painting comprehensible things such as landscapes and cityscapes.

But this time finally I have gone “all in” and embraced my spatial puzzles without reservations.

What it is cannot be described unambiguously but there is something pareidolic about it. Pareidolia is the brain’s tendency to interpret ambiguous shapes as familiar figures – and preferably as faces.

Perhaps it is the horses of my childhood visiting from another world. Some would call it the spirit world, I myself call it the world of imagination. In any case, something that exists but cannot be reached.

Or as my dear father said when I was in my teens “Daga has an inner life”.

Self-portraits accompany the whole thing, as well as a few objects from the model installations depicted in the paintings. Having a three-dimensional reference helps me give the paintings a three-dimensional character even if I may not have retained everything I saw.

OM ÖVRE GALLERIET
Utställningsprogrammet i Övre galleriet utgår från ett årligt open call bland SKF:s medlemmar där ett urval av utställare har gjorts av utställningsrådet som för 2026 års program har bestått av Lena Flodman, Mia Malmlöf, Oliva Pettersson Fleur, Jasmin Daryani, Emelie Carlén och Christina Thomas Dahlberg.

Den här utställningen får stöd från Riksförbundet Sveriges Konstföreningar.

Under våren 2026 uppgraderades belysningen i Övre galleriet tack vare bidrag från Stockholms stad.