I Loungen: Nadja Hallström

Utställning flätas ihop med utställning på Konsthall 16 i Riksidrottsmusem

Loungen som tidigare har varit SKF/Konstnärshusets tredje galleri vid entréplan har på senare tid åter börjat användas som utställningsyta. 2027 genomförs en utställning i denna lokal på så vis att vi öppnar utställningsåret 2027 med hela tre utställningar på tre våningsplan, ett grepp som tillgicks också 2025 under det som var en stor satsning på det samtida fotot.

Konstnären i Loungen är den svenska fotografen Nadja Hallström som gör en fotoutställning som härleds från en tid då hon bodde i New York och återkommande både vistades och fotade i ett stall i Queens. Bilderna ger en annan bild av häst- och ridsport än den elitmiljöpräglade bild som hästen ofta förknippas med i Sverige. Projektet har en ytterligare dimension som handlar om USA:s vildhästar som idag är utrotningshotade. 

Nadja Hallströms separatutställning i Loungen kommer sammanflätas med en tidigare separatutställning, Mustang/Queens på Konsthall 16 i Riskidrottsmuseum i Stockholm som öppnar redan 15 oktober, curerad av konsthallschefen Ulrika Levén. Det blir ett samarbete med konsthallen så till vida att vi också också kommer att samarbeta över konsthallsgränserna med arrangemang i  utställningarna. Utställningen i Loungen blir en fortsättning för Nadja genom att ytterligare fotografier från samma arbete visas.

Mustang/Queens öppnar 16 oktober på Konsthall 16 i Riksidrottsmuseum och visas till och med 24 januari. Läs mer om utställningen här:

Vernissage i Loungen väntar lördag 16 januari kl 13-16, och utställningen visas till och med lördag 14 februari 2027.

Intervju med Nadja Hallström och Konsthall 16:s Ulrika Levén om Nadjas arbete

Hur såg din relation till hästar ut under din barn- och ungdom, och vilken betydelse har den bakgrunden för ditt arbete i dag?

Jag började rida som femåring, och när jag blev väldigt stökig i tonåren och livet var turbulent fick hästarna en avgörande roll i mitt liv. När jag istället spenderade mer tid med hästarna fann jag ett lugn som hjälpte mig att hitta rätt väg vidare. Den erfarenheten har präglat min relation till hästarna och är fortfarande en viktig del av mitt konstnärliga arbete. Just nu skriver jag på ett eget filmmanus, där hästarna finns med i bakgrunden som en röd tråd genom en historia som är inspirerad av verkligheten.

Kan du berätta mer om den period i ditt liv och den plats i New York som delar av ditt konstnärliga arbete knyter an till?

Jag har bott periodvis i New York sedan jag var 27 år, som längst tre år i sträck, då jag också gick på en dansskola där. New York har därför blivit en plats som jag återkommit till under olika skeden i livet.

Under en av mina vistelser fick jag höra talas om ett stall i Queens. Jag hade svårt att föreställa mig att hästar skulle höra hemma i en storstad och jag åkte dit för att utforska. Platsen låg i ett grönområde avskilt från en del av Queens som präglades av kriminalitet.

Där lärde jag känna några av volontärerna som hjälpte till i stallet. För dem var platsen en frizon. Jag blev intresserad av att skildra deras relation till hästarna, eftersom jag kände igen mig i den betydelse hästarna hade i deras liv. Det var något i deras relation till dem som jag själv kunde relatera till och som jag ville utforska närmare.

Efter en intensiv period gick mitt visum ut, och sedan kom livet i Sverige emellan. I dag tillbringar jag som mest ett par månader om året i New York, men varje gång jag kommer tillbaka till staden är det som att komma till mitt andra hem. Jag har fortfarande kontakt med några av vännerna från stallet, som numera bor på olika platser runt om i landet, men några av dem finns inte längre kvar.

Finns det ett budskap eller en tanke som du särskilt vill förmedla genom bilderna?

Jag vill uppmärksamma vildhästarnas utsatta situation, men också beröra den stora betydelse hästar kan ha i människors liv.

En del av ditt arbete berör de utrotningshotade vildhästarna i USA. Vad borde vi känna till om detta led i ditt arbete?

Det handlar om de vilda mustangernas situation i USA, som jag har följt och fotograferat under närmare femton år, varje gång som jag har besökt landet. I grunden finns en konflikt mellan ranchägarnas intressen, där betesmark för boskapen prioriteras, och de människor och organisationer som vill bevara vildhästarna och deras rätt att leva fritt.

Den federala myndigheten Bureau of Land Management samlar årligen in tusentals hästar från de offentliga markerna, oftast med hjälp av helikoptrar som jagar in dem. Det är en brutal process där hästarna utsätts för stor stress och riskerar att skadas. De hålls därefter i inhägnader under lång tid, ibland resten av livet, eller säljs på auktion för mycket låga summor, vilket kan få ödesdigra konsekvenser. Samtidigt visar opinionsundersökningar att en majoritet av befolkningen vill att vildhästarna ska få leva fritt. Trots detta fortsätter Bureau of Land Management att fånga in vildhästar, samtidigt som stora områden av den offentliga marken används för kommersiell boskapsskötsel. Det väcker kritik kring vems intressen som egentligen prioriteras på den gemensamma marken.

Jag har fotograferat de fria mustangerna i bland annat Utah och Colorado, men också besökt fristäder i t.ex. South Dakota där infångade och traumatiserade hästar får möjlighet att läka och leva vidare i trygghet. På en av dessa fristäder, Wild Horse Rescue Center i Florida, har jag återkommande arbetat som volontär. När en mustang väl har fångats in av Bureau of Land Management är det olagligt att släppa ut den i det fria igen. Därför arbetar organisationer såsom Wild Horse Rescue Center med att rehabilitera mustangerna och, när det är möjligt, tämja dem för att sedan kunna hitta nya kärleksfulla hem åt dem. Genom mina bilder vill jag ge utrymme åt både de fria mustangerna och till dem som har förlorat sin frihet, och synliggöra situationen.

Men jag vill också förmedla det hopp jag möter hos de människor som med enastående engagemang ägnar sina liv åt att ge hästarna en andra chans.

Hur förhåller sig utställningarna på Konsthall 16 och i Loungen på Konstnärshuset till varandra?

Utställningarna har sin grund i samma bildvärld och är sammanlänkade genom de erfarenheter och teman som återkommer i mitt arbete. Mina bilder rymmer flera lager, men tar alltid sin utgångspunkt i det personliga, även när de öppnar upp för andra perspektiv.

Vad vill du särskilt lyfta fram om den utställning som öppnar hos oss i januari?

Jag är väldigt glad över att få möjlighet att visa fler bilder ur ett bildmaterial som rymmer flera förgreningar. I den här utställningen ryms bland annat frågor om förgänglighet, som också berör vildhästarnas situation.

Konsthall 16:s konsthallschef och curator Ulrika Levén

Vad fastnar du särskilt för i Nadjas arbete och varför känns det särskilt angeläget att visa idag?

När Nadja för drygt två år sedan visade mig sina bilder från stallet i Queens fångades jag genast av den närhet de förmedlar, både mellan de avporträtterade personerna och hästarna men också mellan henne själv och de hon möter. De genomsyras verkligen av ett ömsesidigt förtroende och ett personligt engagemang, långt ifrån ett distanserat dokumenterande. Såväl bilderna från Queens som de av mustanger, både de vilda och de som nu lever i de fristäder hon besökt och volontärarbetat hos, talar om vikten av frihet och respekt för allt levande.

Läs mer om Nadja Hallström på hennes websida.