Mary Shelley Must Never Die

Ida Idaida, Rebecca Shapass, Henrik Söderström, Ayesha Quraishi, Liu Chien-Kuang

For English, please see below

Medverkande konstnärer:
Ida Idaida, Rebecca Shapass, Henrik Söderström, Ayesha Quraishi, Liu Chien-Kuang
Curator: Ashik Zaman, konstnärlig ledare SKF/Konstnärshuset
Tekniker: Arne Widman

Öppettider: ons-sönd kl. 12-16
Artist talk och performance: 13.00 söndag 7 december som Ashik Zaman modererar
Ida IdaIda, Liu Chien-Kuang och Ayesha Quraishi

Det gotiska – ofta benämnt ”goth” i subkulturella sammanhang – som ett mångfacetterat fält inom kulturen kan sägas ta sikte på ett samspel mellan mörkare stämningar, sinnliga liksom visuella, skönhet, skräck och det underliga och ockulta. Ofta inryms existentiell intensitet kring liv och död. Estetiken kopplas romantiskt till en fascination för det dystra och ”förbjudna”. Den gotiska traditionen växte fram under det sena 1700-talet inom litteraturen, där Bram Stoker och Mary Shelley under nästa århundrade blev tidiga centralgestalter. Den senare är högaktuell igen genom en uppmärksammad och hyllad filmatisering.

Utställningen Mary Shelley Must Never Die utgår från intresset att blicka på och rikta ljuset mot det gotiska som genre idag. Detta sker genom konstnärer som tydligt rört sig i fältet, men även konstnärer som genom utställningen har fått söka sig närmare det. Oavsett vad den icke invigde upplever sig veta om gotiska uttryck uppstår säkert instinktiva föreställningar och förväntningar om vad som kan väntas i en framställning. Förhoppningen här är en suggestiv utställning som vilar på vissa grundläggande element i genren.

År 1997 gjordes den uppmärksammade utställningen Gothic: Transmutations of Horror in Late Twentieth Century Art på ICA Boston. Den kom att förknippas med ett återuppsving för goth och skräck i kulturens eter under det sena 1990-talet, samt med de underliggande rädslor som omgav det förestående millennieskiftet. Skräckgenren inom film var starkt närvarande, liksom ett mörkare uttryck i mainstreamrocken.

Utställningen utgick från intresset att rama in genren från samtidskonstens fönster. I sammanhanget lyftes konstnärer som Dinos och Jake Chapman, Gregory Crewdson, Robert Douglas Gordon, Mike Kelley, Abigail Lane, Tony Oursler och Cindy Sherman. Utställningen har på sin höjd varit ett nyfiket bollplank som tillfört stoff att fundera kring.

Om det gotiska som ett gränsöverskridande område inom kulturen har Dr. Tracey Fahey, som forskat inom bildkonsten, framfört:

”Gothic as a mode never exists in a vacuum… Historically, formulations and re-formulations of the Gothic are associated with crisis and periods of uncertainty in history.”

Hennes tes är att just samhällelig osäkerhet och turbulens har en förmåga att blossa upp goth och närvaron av gotiska uttryck. Skräck som ett visst tematiskt inslag i kärnområdet, med ett utrymme även i utställningen, har ofta nedvärderats som ”fulkultur” tidigare. Mer och mer tycks dock även skräcken åtnjuta en mer vördnadsfull blick. Ord som skräck och ”body horror” har på senare tid kunnat noteras oftare än tidigare i recensioner och pressmeddelanden.

Kanske har också andra på sina håll tänkt att det gotiska har ett särskilt ögonblick i kulturen.

Text: Ashik Zaman, konstnärlig ledare SKF/Konstnärshuset

SKF/Konstnärshuset har stöd från Kulturrådet och Stockholms stad

Stort tack till KKV och Index!

///English version

Goth as a multifaceted genre within culture explores an interplay between darker moods, both sensual and visual, beauty, horror, and the uncanny and occult. It often carries an existential intensity around life and death. The aesthetic is romantically linked to a fascination with the dreary and the “forbidden.” Goth is said to have been born in the late eighteenth century through literature, with Bram Stoker and Mary Shelley as early progenitors. The latter has once again just now become strikingly relevant through a widely anticipated film adaptation.

The exhibition Mary Shelley Must Never Die departs from an interest in observing and illuminating goth as a genre. This is achieved through artists who have clearly moved within this field, but also through those who, in the context of the exhibition, have been invited to approach it more closely. Regardless of what the visitor may believe they know about goth, instinctive images and expectations surely arise about what a presentation within the genre might bring forth. The hope here is for a suggestive exhibition resting on certain foundational elements of the genre.

In 1997, the notable exhibition Gothic: Transmutations of Horror in Late Twentieth Century Art was presented at ICA Boston. It came to be associated with a renewed surge of goth and horror in the cultural ether of the late 1990s, as well as with the underlying fears surrounding the approaching turn of the millennium. The horror genre in film was strongly present, as was a darker tone in mainstream rock.

That exhibition stemmed from an interest in framing the genre through the lens of contemporary art. In its scope, artists such as Dinos and Jake Chapman, Gregory Crewdson, Robert Douglas Gordon, Mike Kelley, Abigail Lane, Tony Oursler, and Cindy Sherman were highlighted. At most, the exhibition has served as sounding board, contributing material for reflection.

On goth as a cultural genre, Dr. Tracey Fahey, who has researched goth in visual art, has stated:

“Gothic as a mode never exists in a vacuum… Historically, formulations and re-formulations of the Gothic are associated with crisis and periods of uncertainty in history.”

Her argument is that social instability and turbulence have the ability to reignite goth as a genre. Horror, as a particular thematic element within goth and one that also finds space in this exhibition, has long been dismissed as “low culture.” More and more, however, horror seems to be regarded with a renewed sense of respect. Words such as “horror” and “body horror” have recently appeared in reviews and press releases relating to cultural stages close to me.

Perhaps others, too, have sensed that goth is now enjoying a particular moment in culture.

Om konstnärerna:

Ida Idaida (f. 1990) är en multimediakonstnär och skulptör baserad i Stockholm. Hon tog sin magisterexamen på Kungl. Konsthögskolan i Stockholm 2018. Hennes praktik, som omfattar monumentala skulpturer, maskiner och teckning, utgår från rörelser av smärta, trauma och skräck mellan kroppar. Skulpturerna, mekaniska strukturer av trä, textil och metall, är resultatet av intensiv fysisk aktivering och påminner lika mycket om maskiner från den industriella eran som medeltida tortyrredskap. Genom att bjuda in åskådaren till en repetitiv, tvångsmässig aktivering öppnar hon upp ett rum av korsningar, där processuella, sensoriska kroppsliga dialoger behåller sitt våld lika mycket som sin intimitet. 2020 belönades Idaida med Maria Bonnier Dahlins stipendium. Hennes verk har visats i Sverige och utomlands, senast på Something Else, OFF Biennale i Kairo, 2023.

Rebecca Shapass is an artist working across moving-image,photography, installation, and text. Through research-based projects, she investigates institutional collections, personal archives, digital remnants, and cultural debris, tracing the spectral remains of American “progress.” Her docu-poetic films employ nonlinear, sensory storytelling that privileges feeling over explanation.

Her work has been presented at institutions and film festivals including Mattress Factory Contemporary Art Museum (Pittsburgh, PA), Microscope Gallery (NYC), Smack Mellon Gallery (NYC), SKF/Konstnärshuset (Sockholm, Sweden), Antimatter [media art] (Victoria, BC, Canada), Ann Arbor Film Festival (Ann Arbor, MI), Mimesis Documentary Festival (Boulder, CO), Motel/X Lisbon International Horror Festival, amongst others.

Liu Chien-Kuang född 1988 i Kaohsiung, Taiwan, och bosatt i Gustavsberg. Han är utbildad vid Det Kongelige Danske Kunstakdemin och Konstfack. Som glasdesigner och hantverkare har han påverkats starkt av många olika kulturer och glasblåsningstekniker i vår tid. Sedan han tog examen från National Taiwan University of Education, har han arbetat i Japan, Danmark, Sverige och Kina, där han samarbetat med skickliga glaskonstnärer och designstudios. Hans mål är att utforska ett nytt skede inom glaskonsten genom att förena traditionella tekniker med ny kunskap. Han strävar också efter att skapa nya uttryck för glas som konstmedium. Liu intresserar sig särskilt för historiska museisamlingar av glas, där han studerar bortglömda tekniker och outtalade berättanden.

Henrik Söderström född 1989, är en multidisciplinär konstnär som bor och arbetar i Los Angeles. Han arbetar med installation, video, mjukvara och ljud, och hans praktik utforskar de teknologiska, politiska och konceptuella system som formar vår förståelse av världen. I Henriks praktik formar tekniska och konstnärliga experiment kritiska perspektiv på medier, konst och teknologi. Henrik Söderström tog sin kandidatexamen från Konstfack 2021 och en MFA i Media Art från UCLA 2023. Han har ställt ut i Stockholm, Los Angeles och New York och valdes 2025 ut till Harvestworks New Works residency i New York.

Ayesha Quraishi, född 1981, är en prisbelönt musiker, konstnär, regissör och kulturstrateg med en omfattande bakgrund inom kulturen, tidigt som framstående musiker under millenniets första årtionde. Hon har tidigare medverkat i samtalspanelen i SVT:s Studio Pop och som sommarvärd i Sommarpratarna. Hon antog senare rollen som konstnärlig ledare för Kulturhuset Stadsteatern i Vällingby tillsammans med Olof Hansson. Ayesha Quraishi är idag verksam som konstnär och arbetar med en konceptuell praktik och för närvarande med det långsiktiga projektet ”How to launch an economic system”. Hennes praktik förenar konst, musik, arkitektur och systemteori. Hon utforskar arkitekturens minne och ekonomiska narrativ för att påvisa hur kreativa system kan avslöja och omforma värdestrukturer. Hennes senaste projekt inkluderar originalmusik till Lootys installation på Arkitekturbiennalen i Venedig, performance på Arkitekturmuseet ArkDes i samband med Swedish Girls platsspecifika verk, samt medverkan i samarbeten med den internationella plattformen Misschiefs.

Press

Aftonbladet

Art Notes

Dagens Nyheter