Auntie

Camila Manuelsdotter Pino, Nadia Maghder, Munish Wadhia, Zahra Zavareh och Nachla Libre

Medverkande konstnärer: Camila Manuelsdotter Pino, Nadia Maghder, Munish Wadhia, Zahra Zavareh och Nachla Libre
Curator: Ashik Zaman, konstnärlig ledare SKF/Konstnärshuset

Konstnärssamtal: lördag 13/9 kl. 13:00 med Camila Manuelsdotter Pino, Munish Wadhia, Zahra Zavareh och Nachla Libre
Moderator: Ashik Zaman
Öppettider: ons-lörd kl 12-16. Kvällsöppet 17/9 till kl. 18.00

I det bangladeshiska communityt i Uppsala, där klyschan ”alla känner alla” rådde under min uppväxt och fortfarande råder, brukade vi ungdomar säga till varandra – halvt på skoj (men faktiskt oftast på allvar, beroende på vilken familj man kom ifrån) – att man allra bäst skulle passa sig för ”aunties” när man var ute på stan. Om aunties fick syn på en när man gjorde något ”oacceptabelt”, så var man ”rökt”. Djungeltelegrafen skulle därefter gå sin gilla gång, hela vägen fram till ens föräldrar. Auntie var egentligen inte en könsbunden gestalt utan kunde lika gärna vara en ”uncle”, men poängen var att det fanns andra utanför den egna familjen som hade koll och höll ordning på en. Mina föräldrar var väldigt liberala, så ”aunties” var ingen särskilt påträngande grej för mig, men de skvallrande ”aunties” och deras nyfikna uppsyn med en uppfordrande underton var ett ständigt samtalsämne – kanske mest för mina jämnåriga kamrater som ville dölja sina kärestor och ”vilda” upptåg, sådant som inte skulle ha landat väl hos föräldrarna hemma.

För vissa av ens vänner utanför communityt skulle det ha verkat befängt att ge någon som inte ens var ens förälder så mycket luft. Vem bryr sig? Men faktum var att ”aunties” brydde sig. Auntie”-tillvägagångssätten kunde ibland vara överdrivna och förvirrande i det perspektivet, men så här i vuxen ålder är det tydligt att ”aunties” ofta tänkte på ”kollektivet” och hur mycket arbete det kräver att hålla traditioner och identitet vid liv.

Grupputställningen ”Auntie” har vuxit fram ur ett intresse för att rikta blicken inåt och utforska de relationer som finns inom en diasporisk gemenskap i ett västerländskt sammanhang. Fenomenet ”auntie culture” syftar på en utvidgad krets utöver kärnfamiljen, som utövar ett starkt och ibland avgörande inflytande över individen. ”Auntie” är både mytomspunnen och verklig – dels en metafor för kollektivets vilja att hålla samman och motverka upplösning, dels en gestalt som många faktiskt har brottats med i sitt sökande efter självförverkligande på egna villkor.

Utställningen började som ett humoristiskt, nästan satiriskt grepp om ”auntie” i samtal med konstnärerna, men har genom deras tolkningar vuxit till att bli mer öm och inkluderande, där cirklar sluts när vissa av konstnärerna nu själva har blivit ”aunties”. Vi som gör utställningen är alla överens om ”aunties” inflytande, och i själva verket sträcker den sig såklart även utanför ett community, i takt med kopplingar till individer utanför, vilket symboliseras och gestaltas lekfullt redan vid inträdet till Stora Galleriet.

Ordet ”auntie” kan betyda moster, faster, tant – eller mycket mer än så. Utställningen närmar sig detta med både humor och hjärta.

Ashik Zaman, konstnärlig ledare SKF/Konstnärshuset