”En morfar, en deprimerad livsnjutare.”
Jag tänkte på rum och tid. Målade olika blå nyanser vertikalt, upprepade lager på lager.Inget extra ordinärt hände. Vände på målningen 90 grader och ett annat rum dök då upp. Drog två sträck, snabbt i ren irritation med en gul ockra vågrätt. Dom blev som en mustasch. Ett ansikte började träda fram. Gjorde en enkel kropp, nästan som en kulle och färglade den med olika lager av en lätt rosa ömsom vitt och lite ockra. Figuren fick en stor mage och jag tänkte på att Magrittes pipa skulle passa i mungipan. Kom också att tänka på ett foto jag sett i en bok på konstnären Forrest Bess.
