Soni Sagan, "Fountains, Wishing Well", 2021-videostill.

Maria Mahfooz, Nisrine Boukhari och Soni Sagan

  • 20 aug – 24 sep
  • Stora galleriet

Prisernas plats

Öppettider: onsdag-lördag kl. 12-16

Artist talk: med Maria Mahfooz kl. 17-19 den 22/9

“Prisernas plats” är en utställning där tre konstnärer; Maria Mahfooz, Nisrine Boukhari och Soni Sagan möts i sina skildringar av det offentliga rummet som en mötesplats.

Marknaden eller basaren återkommer som en förenande nämnare i utställningen. Ordet basar kommer ursprungligen från det persiska ordet bāzār, vars etymologi går tillbaka till det medelpersiska ordet baha-char (بهاچار), med betydelsen ”prisernas plats”. Uttrycket rymmer på svenska en dubbeltydighet. Dels förs tankarna till ett vederlag för att utfå något, dels till en ultimat plats som bär ett affektionsvärde och saknar ett pris. I det här sammanhanget tar prisernas plats sikte på geografiska områden som motsvarar konstnärernas “hem”.

I Boukharis verk “The Day Before” tar vi rollen som åskådare i en öm ögonblicks- och minnesbild av en marknad i den gamla delen av Damaskus innan krigets utbrott. Konstnären beskriver verket som en visuell meditation där man följer intimiteten i människors rörelser i de trånga utrymmen av marknadsbåsen som omfattat Damaskus färgglada urbana själ. 

I Maria Mahfooz videoverk “30 Questions with Maria Mahfooz” ser vi inledningsvis konstnären i helfigur när hon talar i telefon mot en greenscreen-bakgrund, jämte det som genom verket blir en löpande återgivelse av exteriören i det multikulturella området Manor Park i London där Mahfooz med familj är bosatt idag. Hon talar direkt till sin egen beslöjade avatar i förgrunden som promenerar ned för gatan och svarar på 30 frågor i en genererad röst. Samtidigt får publiken navigera sig i Manor Park förbi försäljningsstånd, busstationer och bland människor i ett pågående vardagsliv.

Upplägget blir en tydlig parafras till tidningen Vouges populära webbserie “73 Questions with..”, där en anonym intervjuare ställer till synes spontana frågor till en känd person i dennes faktiska hemmiljö. Mahfooz svarar på motsvarande vis på ett spann av frågor som ibland är lika Vogue-triviala och rör hennes favoritblomma och framtidsdrömmar. Den charmiga självironiska humorn genomsyras emellertid också stundtals av ett underliggande allvar i kulturellt betingade frågor om till exempel färgen på hennes älsklingshijab eller hur hon föreställer sig att en dag dö (“hatbrott”).

Mötesplatsen återfinns också i Soni Sagans verk som bland annat tar form genom en jättelik readymade; en skulptur som utgörs av en betonggrill och egentligen är avsedd för gemenskap men som kommit att avlägsnas från sin fysiska plats i konstnärens Husby och nu alltså istället finns i konstnärens besittning.  Varför en sådan grill har behövt försvinna och till vilket pris och för vem är frågor som möjligen väcks.

Utställningen är curerad av Alida Ivanov och Ashik Zaman.

Om konstnärerna:

Maria Mahfooz (f. 1995, London, Storbritannien), är en konstnär som tog sin examen från University of the Arts London, Central Saint Martins 2019. Hennes praktik utgår från det självbiografiska och teman som representation, konstruktioner av jaget och intersektionalitet . Ett urval av hennes senaste soloutställningar inkluderar ”It’s not easy being green”, Leave of Absence Gallery, London (2020). Grupputställningar inkluderar: ’Offsite-projekt, Google Maps Residency’, med Sara Gulamali (2020); Tate Exchange, Tate Modern, (2017, 2018, 2019), för att nämna några. Mahfooz var även medkurator och medverkade i utställningen ’BABEL’, Willesden Galley, London (2019). År 2019 mottog hon Sid Motion Gallery Prize samt deltog i residensen Associate Studio Programme, är en Bloomberg New Contemporaries 2020-konstnär, samt mottog New Contemporaries Digital Fellowship Award 2022.

Soni Sagan (f. 1990, Sundbyberg) tog sin kandidatexamen i Fri Konst från Kungl. Konsthögskolan 2021. Sagans konstnärliga praktik är dedikerad till allkonstverket ”ATAR Walk With Me” (2020-2030); ett levt forskningsprojekt som undersöker överlappningar mellan ideologi, estetik och metafysik, gestaltat
som skapandet av en fiktiv religion. ”ATARi-religionen” (även känd som piratkopierad Zoroastrism, eller studier av samtida elddyrkan) är en mytologisk lins, ett radikalt återerövrande av fantasin, genom vilken en kollapsande horisont kan uppenbara sig som en öppning. Tidigare utställningar inkluderar ”Liljevalchs Vårsalong 2022”, ”Phantoms of The Commons” Tensta Konsthall 2021, ”Heat/Energy” Kummelholmen 2021, ”MUST REMAIN OPEN AT ALL TIMES” Marabouparken 2021, ”MAMI : AMA : MÖDRAR” Botkyrka Konsthall 2020, ”Isolering | Kommunikation” Färgfabriken 2020.

Nisrine Boukhari (f. 1980, Damaskus, Syrien) är verksam i Wien, Österrike och i Stockholm, och är en konceptuell konstnär som studerade skulptur vid fakulteten för konst vid Damaskus University och avslutade sin MA i social design vid Angewandte Kunst Wien. I sin praktik använder sig Boukhari av konceptuellt skrivande, fragmentering och dekonstruerade berättelser. Dessa konstbaserade forskningsprojekt tillämpar hon språket för att framkalla nya sätt för fantasin att involvera kroppen och sinnet i en uppslukande poetisk och konceptuell upplevelse. Hon bedriver sin konstbaserade forskning internationellt där hon hade konstnärs-/forskningsresidency vid Iaspis/Sverige, Serlachius Museum/Finland, Trapholt Museum/ Danmark, MAWA art residency Winnipeg/Kanada, NKDALE art center Norway, Art Omi i NYC, och många andra bostäder. Hon har ställt ut på institutioner som MMSU Museum of Modern and Contemporary Art i Rijeka/Kroatien, Bildmuseet Umeå/Sverige, Trapholt Museum Kolding/Danmark, Världskulturmuseet Göteborg/Sverige, Nationalmuseet för samtidskonst (Museu do Chiado) Lissabon/ Portugal, Museet for Samtidskunst, Roskilde/Danmark, Nederlands Fotomuseum Rotterdam/Nederländerna, Casoria International Contemporary Art Museum Casoria/Italien och andra platser. Boukhari utsågs till ”Årets konstnär” av KRO 2019 och några av hennes verk är inköpta av internationella museer och konstinstitutioner.

SKF/Konstnärshuset har stöd från Kulturrådet och Stockholms stad.