KONSTNÄRSHUSET – HISTORIK

What Else? We Have Been Around For A While

Konstnärshuset grundas

År 1882 börjar flera av Sveriges främsta konstnärer ifrågasätta Konstakademiens starka dominans över konstlivet. Tanken på ett ett gemensamt hus för den samlade svenska konstnärskåren väcks och i spetsen för detta uppror står de så kallade ”pariserpojkarna” eller ”opponenterna”, en krets bestående av 85 konstnärer.
För att förena de olika konstnärsgrupperingarna bildas år 1890 Svenska Konstnärernas förening (SKF). Stiftarnas vision är att skapa ett kårhus, en gemensam plats för alla svenska konstnärer, såväl män som kvinnor.

Om arkitekturen – Konsten är lång och livet kort

Huset ritas av Ludvig Peterson som i sin ungdom har gjort studieresor till Spanien och Italien, där han inspirerats av den moriska arkitekturen. Konstnärshusets fasad bär tydliga spår av denna påverkan. Särskilt har utformningen av balkongen som löper under de tre mittfönstren detaljer som direkt kan härledas till Alhambrapalatset i Granada.
Byggnaden står klar år 1899 och börjar i folkmun att kallas ”En perla i husraden”.
Ovanför fönstren, inramade av mångfärgad mosaik, blickar de sköna konsternas; arkitekturen, måleriet och skulpturens beskyddarinnor ned på besökarna, ett verk gjort av Gottfrid Kallstenius. Portens handtag och beslag är utförda av Gustaf Th Wallén.
Invändigt är huset mer nordiskt. Trappräcket och frukturnorna i trappuppgången är skapade av John Börjeson, skulptör och professor vid Konstakademien. I entrén finns ett slingrande blomstermotiv, utfört av Carl Grabow. Ovanför ekporten finns inskriptionen Ars longa vita brevis, ”Konsten är lång och livet kort”.

Konstnärernas Hus, konstnärernas mat

Redan från början har man tänkt på konstnärernas mathållning genom att låta Westbecks smörgåsaffär driva ”Konstnärernas buffet”.
Konstnärerna tröttnar dock ganska snart på den tråkiga ölbuffén som till och med börjar kallas ”Konstnärshusets skam och konstnärernas fasa”. Det dröjer dock ända till fram till 1931 innan det sker någon förändring, det är då föreningen beslutar att husets bottenvåning ska byggas om och att man ska skriva kontrakt med källarmästaren Emil Jansson. Emil är välkänd i Stockholms restaurangvärld och har tidigare bland annat drivit restaurang Hasselbacken och krogen Gustaf Adolf på Regeringsgatan. Emil Jansson umgicks i konstnärskretsar och var kulturellt engagerad.

Konstnärernas Sprit

Ombyggnationen av bottenvåningen är ett utmärkt utgångsläge för en restaurang i vardande. Men det finns ett stort problem: inga spriträttigheter, vilket är en bristvara i 1930-talets Stockholm.

Emil Jansson är emellertid en både slipad och rutinerad herre. Han köper restaurangen Kungstornet som har spriträttigheter. Och vips: Kungstornet läggs ner och rättigheterna tas istället med till Konstnärshuset.

“Du lilla krog i Smålandsgatans prång” – Konstnärsbaren – KB startar

Emil Janssons gode vän arkitekten Björn Hedvall ritar om lokalen och lyckades få ihop 150 platser och dessutom ett nytt kök. Han hyllas och blir ombedd att rita om hela huset i den nya funkisstil som nu är på modet. Dock får det räcka med Konstnärsbaren – eller KB, som namnet på den nyöppnade restaurangen snart förkortas till.
KB blir snabbt ett inneställe för kändiseliten i Stockholm. En av dem, Evert Taube, som gärna går på KB, när han inte är på Gyldene Freden, skaldar kärleksfullt Nyårsaftonen 1933:
Du lilla krog i Smålandsgatans prång
Inom en ram av renässans, gotik
Och Hedwallistisk modernistjargong
Du är bland Stockholms krogar rätt unik!

KB idag

KB:s interiör är ungefär densamma i dag som på Emil Janssons tid: en inre intim del med låg takhöjd och panelade väggar, en yttre med fönster mot gatan. Väggarna pryddes redan från början av dåtida konstnärer som, precis som i dag, ställer ut sina verk i detta stora publika vardagsrum.
Möbler och inredning skapades av dåtidens främsta inredningsarkitekter. Flera gånger förvisso renoverade sedan dess innan den stora omgörningen 2006, men varje gång med varsam hand, allt för att bevara den unika atmosfären.